Smajla och bara låttsas som om allt är bra... Det har jag gjort den senaste tiden. Iallafall de två sista månaderna. Och allt handlar bara om en person, och värre blev det för två veckor sen. Jag vet att jag måste gå vidare, komma över. Men det går inte. Jag har bestämmt mig inombords att jag verkligen vill och ska kämpa. Men hur mycket mer, liksom det blir ju ändå inte bättre? Men det sitter liksom i huvudet på mig.... Ärligt, tror inte folk kan förstå vad jobbigt allt det här varit.... Väcka förväntningar och sen bara släcka allt under en dag. Andra chans? Finns det något sånt...
Igår släcktes en till lampa i mitt hjärta. Säkert läser du det här, för jag tror ändå inte att du kan lägga mig undan helt... Men jag vet inte. Ärligt jag vet faktiskt inte. Känns bara så himmla jobbigt allt nu. Jag vill ju så mycket, men inget funkar. Varför får jag inte ha tur i något? men det är väl så här livet är. Det förändrats. Kanske är förändringarna till en början jobbiga men kanske sedan förändras till något bra. Men jag vet inte i det här fallet. Vet faktiskt inte varför jag sitter och skriver det här i min blogg. Det känns ju helt korkat.. Men just nu är jag mer sur och besviken än ledsen...


Vid den här tiden om en vecka tror jag att jag befinner mig i indien. Vet inte riktigt med tiden och sånt men iallafall. Kändes igår ganska jobbigt att åka, jobbigt att lämna allt här hemma. Men idag känns det helt underbart att komma ifrån allt. Bara ta det lugnt och ha det bäst i solen. Det jobbigaste kommer dock bli att jag kommer sakna sofia varenda dag, timme, minut och sekund. Haha mina bästavän

Puss puss ha en bra dag <3