Denna kväll som jag, madde och jessica hade tänkt oss skulle bli lugn och skön förändrades ganska fort till en väldigt händelserik kväll. Händelser som man inte är med om varje dag, och helst nog inte skulle vilja vara med om. Okej, jag vet att ingen fattar vad jag pratar om just nu och ni är säkert jättenyfikna över vad som hänt. Då kan jag lugna er med att jag ska berätta hela historian. Allt började med att vi skulle ta en skön promenad i det underbara vackra kvällsvädret. Vi går och går och beslutar oss efter en stund att gå till vinterviken/rävudden. Det är där det händer.... En kille i 23-25 års åldern går förbi oss och säger "Tja tjejer" och självklart svarar man.. Jag tyckte han verkade lite konstig så jag vänder mig om för att se var han skulle gå. Och precis när jag kollar bakåt ser jag hur han går raka vägen fram och slår ner en kille (typ 17 år) och sedan fortsätter och försvinner spårlöst. Vi tre oskyldiga små rara flickor har alltså hamnat mitt i en misshandel! Obehagligt? Jo ganska, men man visste inte rikitgt vad man skulle göra eftersom man blev så chokad. Efter drygt 10-15 minuter kommer både ambulans, polis och fältare till platsen. Efter att killen som blivit nerslagen fått åka iväg i ambulansen blir vi kallade som vittnen och polisen ställer oss massor med frågor. Jag och Madde verkade vara dom enda som såg hur han som slog ner såg ut och överhuvudtaget det som hände. På plats när misshandeln skedde var det också ett gäng äldre killar som såg allt, men dom var både berusade och i väldigt stor chock så dom kom inte ihåg så mycket.

Polisen tog iallafall mitt nummer, namn och personnummer och ska höra av sig om de har frågor eller om det eventuellt skulle bli någon rättegång och då använda oss som vittnen. Visst är det hemskt när sånt här händer, men jag måste också erkänna att det var lite spännande att få vara vittne. Att för en gång skull ha en roll i dramat. haha
Håller tummarna för dig som blev nerslagen (sebastian tror jag han heter) att allt går bra och självklart att killen som misshandlade blir tagen. Om det inte var planerat kunde det ju lika gärna varit någon av oss han kunnat slå ner.. man vet ju aldrig, man måste vara försiktig.

Tycker iallafall att jag och madde (delvis jessica, haha) gjorde en jättebra insatts idag, och det lät det även som om att poliserna tyckte. Det är inte varje dag man får vara en hjälte, en tittel man gärna vill ha. Men nu flyger tiden iväg, ska snart bädda ner mig i sängen och läsa min nya väldigt bra bok. hihi. Just det innan jag går måste jag säga att det var sista dagen i västbergaskolan idag, tänk jag som gått där i 10 år. Kan inte fatta, 10 långa år. Det är helt sjukt! Och nu är det bara slut och man kommer aldrig mer komma tillbaka. Usch nu håller jag nästan på att börja gråta, hihi snyfft
Kommer sakna några väldigt mycket, men vi måste försöka hålla kontakten...

Pussiga och kramiga god nattpussar - och kramar från en hjälte vid namn Nicole, hihi ♥