Min tysta otroligt trötta vecka vände plötsligt som en orkan idag. Idag har det varit världens flumm dag, oj oj vad jag har skrattat. Inte alla gånger av något roligt (fortfarande trött) men men... Man lever ju faktiskt längre om man skrattar mycket!
Ni känner nog igen er allihoppa i att man ibland kan råka säga något med helt fel ord; det hände mig idag. Den lilla situationen ska jag nu dela med mig, för det är ju så roligt asså. Här kommer den.
Jag och typ alla tjejer i klassen satt i matsalen när vi plötsligt märkte att våran lektion börjde om några minuter, ingen panik över det utan vi tog det lugnt. Skolan är ju inte så stor så det tar inte så lång tid att gå från matsalen till skåpen. Men men vi tog iallafall inomhus vägen för annars fryser man typ ihäl. På vägen genom koridoren möter vi en väldigt argsinnt lärare som typ skriker att vi ska ta av oss skorna. Snälla flickor som vi är så gör vi det utan motstånd och fortsätter. När den sura läraren som jag inte vet vad hon heter är borta berättar Linnea en händelse då samma lärare hade blivit lika arg. Hon uttrycker sig då " Typiskt småbarns lärare" och då kommer det roliga in i bilden då jag öppnar min lilla mun "Typiskt snobb lärare" säger jag. Inte så roligt? nej jag vet nu kommer det. Jag ska upprepa det jag precis sagt och säger då istället "Typiskt snopp lärare" Hahaha jag höll på att svimma av skratt, och det gör nog ni alla läsare också. Jag kan nästan lova att alla ni läsare just nu ligger på golvet och asgarvar (haha eller inte). Det var iallafall min lilla roliga historie, hoppas ni hängde med?! :P

Som alla andra torsdagar så är det handbollsträning idag. Åker vid fem och kommer hem vid halv nio...
Efter träningen måste jag plugga den där himmla spanskan, näh jag skojade bara det inte så tråkigt. Spanska är faktiskt ganska lätt. Man börjar liksom få in snittsen efter att man läst det nu i snart 4 år.

Asså jag fattar inte jag har snart gått i samma skola i 10 år, liksom samma skola och samma klass. Okej samma skola är ju ganska vanligt att man gått i men inte samma klass i 10 år. Jag har liksom sett samma människor varje dag i 10 år, snacka om att man känner varandra vid det här laget... Både positivt och negativt om man frågar mig.