Påslen är slut, och jag är hemma i stockholm igen. Äntligen, har längtat hem så himmla mycket. Inte för att det är något fel på landställlet mitt men det kan bli väldigt långtråkigt många gånger. Liksom vad kan man göra på en liten ö?! jag har då ingen bra idé. Tråkigare blir det ju också när man tittar ut genom förnstret och ser snö. Snö på påsken, det är ju helt sjukt.
Men nu är jag hemma i mitt efterlängtande rum efter en nagelbitande bilresa hem (halt på vägarna).
Det käns lite som om att det är nu lovet börjar, eftersom det är nu alla mina planer ska bli gjorda. Planerna för imorgon är att äta våfflor med madde och hennes kompisar (det är ju faktiskt våffel-dagen imorgon) Det ska bli kul, hoppas jag. På onsdag fdrar jag till stan med syster och mamma för att shoppa loss. Och den här gången måste det verkligen bli shopping, måste handla upp alla pengar jag fick när jag fyllde år. För att jag inte ska glömma allt jag ska handla har jag skrivit en kom ihåg - shoppings lista (smart, jo jag vet).

Vad mer händer under lovet då?!
Jo jag har även tänkt att träffa Sophia min och gå på bio med flicksen från klassen. Vi har ännu inte bestämmt vilken film, men vi kommer nog på någon bra (några förslag?).
Resten av de tre dagar som återstår har jag inga direkta planer, kanske blir att jag träffar några mer kompisar (man vet aldrig) annars kommer jag nog på något. Om det är någon som vill göra ngt är det bara att säga till!

Just det bara för att det är lov betyder inte det att träningarna är inställda. Mina småtränings tider kör igång igen på onsdag . Jag har nu bestämmt mig för att ge allt jag har på innebandyn eftersom det snart är två viktiga cuper och viktigast av allt: Slutspelet. Förra året gick vi till final, dt måste vi ju göra i år med!
Som jag precis nämnde att jga ska ge allt jag har på innebandyn just nu beror delvis på att min tränare säger att de tror på mig, och att jag en dag kan bli en världs splelare (vad nu det menas) Men det käns ibland som om de lägger alldeles för stor press på mig (vilken sänker mitt självförtroende många gånger). Alla har ju en dålig dag någon gång, eller hur?! Jag har tänkt mycket på det här nu under lovet och har nu bestämmt mig för att vända den press de lägger på mig som något possitivt (jag ska ta det som en komplimang) Jag ska verkligen visa dom allt jag kan, och att dom har rätt att jag en vacker dag bli en världs spelare.

Inte lite kort inlägg va?! Så blir det när man varit borta så många dagar.
Pussiga hälsningar från moi